Det har förekommit viss medial uppmärksamhet kring uttalanden från Sveriges Begravningsbyråers Förbund (SBF) om att det skulle vara tillåtet att lägga aska från kremerade husdjur i en kista vid begravning. SBF har framfört uppfattningen att ett kremerat husdjur kan likställas med en minnessak.
Det har också antytts att Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund (SKKF), genom sitt deltagande i SBF:s etiska råd, skulle stå bakom denna tolkning av lagstiftningen. SKKF ingår dock inte i SBF:s etiska råd och står inte bakom den aktuella tolkningen.
Vad som får gravsättas på en begravningsplats framgår tydligt av begravningslagen (2 kap. 3 §), där det anges att gravplats ska beredas för stoft eller aska efter personer som varit folkbokförda i Sverige, det vill säga avlidna människor.
SKKF delar inte uppfattningen att aska från ett kremerat husdjur ska betraktas som en minnessak. Aska, oavsett om den härrör från en avliden människa eller ett husdjur, utgör kvarlevor. Det är emellertid endast aska efter avlidna människor som får gravsättas på en allmän begravningsplats.
SKKF anser därför att SBF:s ställningstagande avseende hanteringen av kremerade husdjur är felaktigt. Denna uppfattning delas även av Svenska kyrkan på nationell nivå samt av Länsstyrelserna i Stockholm och Skåne län. Det har därmed inte skett någon förändring av gällande praxis när det gäller gravsättning av husdjur på allmänna begravningsplatser.
Det beklagliga i situationen är att det i praktiken kan bli ni som gravsättningshuvudmän som behöver informera anhöriga om att sådant som utlovats av en begravningsbyrå inte är förenligt med gällande lagstiftning.
SKKF vill därför vara tydliga med att begravningsverksamheten ska bedrivas i enlighet med gällande lagstiftning och att regelverket inte bör ges en vidare tolkning än vad lagen medger.
