Maria Sandström är ledamot av SKKF:s styrelse sedan 2021. Hon har lång föreningserfarenhet och vill bygga starkare samarbeten.
– Ju fler vi är, desto bättre är det för allas kunskaper, säger hon.
Sedan de senaste årsmötena i SKKF sitter flera på nya poster i styrelsen.
– SKKF är en organisation som samlar hela kyrkogårds-Sverige på ett bra sätt. Jag tycker om den rådgivning man kan få i en rad frågor, bra utbildningar och den lärorika årliga rikskonferensen.
Det säger en av dem som tog plats som ordinarie ledamot redan 2021, efter ett år som ersättare. Maria Sandström är kyrkogårds- och fastighetschef i Skellefteå pastorat sedan tre år, och ordförande för SKKF:s region Nord.
– Det är väldigt mycket kunskap som man kan hämta genom förbundet. Som relativt färsk på en chefsposition är det hela tiden nya situationer och saker som man måste behärska och det finns hela tiden experter att fråga om råd. På samma sätt skickar jag hela tiden personalen på bra kurser i lämpliga ämnen.
Under pandemin hade Skellefteå endast marginella förändringar i antalet döda, då andra delar av landet såg betydligt större ökningar i arbetsbelastningen för förvaltningen.
– Vi hade inga problem med överfyllda kylrum och annat. Däremot fick vi planera för att inte personalen skulle smittas, genom att de hade olika lunchtider och att man inte fick röra sig mellan olika enheter. Jag hade också flera samtal med regionen för att kunna få möjlighet att få dem som jobbar i krematoriet vaccinerade med prioritet, då verksamheten är en samhällsviktig funktion som måste säkras – om alla blir sjuka skulle det bli jobbigt, säger hon.
Varför sade du ja till att sitta i styrelsen?
– Under den tid jag satt som ersättare såg jag hur många kunniga människor det finns i styrelsen, och sammansättningen från olika discipliner gör den ännu mer spännande. När jag fick frågan blev jag jätteglad. Det har givit mig möjlighet att bygga vidare på ett bra nätverk för att lära och utvecklas på området.
Vad tillför du till arbetet?
– Genom att jag jobbar aktivt med frågorna bär jag naturligtvis med mig det in i arbetet. Utanpå det, har jag tidigare suttit i olika styrelser även innan jag hamnade inom Svenska kyrkan. Det har givit mig kunskap om arbetet inom både kyrkan på olika nivåer och den lokala kommunstyrelsen.
Som hortonom från SLU i grunden, har vägen fram till dagens arbete gått via en rad andra aktiviteter.
– Jag har gjort allt från att ha drivit eget företag, skrivit böcker, sålt båtar och varit lärare, till att ha börjat som just hortonom inom Svenska kyrkan. Till det kommer att jag är svampkonsulent både nationellt och lokalt här i norr. Det faktum att du bor och verkar i landets norra delar, är det också en erfarenhet?
– Om alla skulle komma från bara en del av landet skulle det till sist utarma arbetet och på sikt organisationen. Så blandningen är en förutsättning för att skapa något bra, och att känna till förutsättningarna här är definitivt en bra erfarenhet för helheten, säger hon.
Är det några frågor som är särskilt viktiga ur ett perspektiv norrifrån?
– Det mest uppenbara är väl säsongerna, naturligtvis. Annars är nog frågorna desamma som i landet i övrigt, även om man naturligtvis färgas av i vilken landsända man finns och arbetar.
– Det jag själv saknade när jag började som chef var de upparbetade kanalerna mellan Svenska kyrkan och bland annat sjukvårdsregionerna, och att den vägen bygga nya samarbeten.
– En annan sak är att värva fler medlemmar till SKKF. Ju fler vi är, desto bättre kan vi arbeta. Ofta är det de mindre församlingarna som inte är med, men det är de som kanske har mest att vinna på medlemskapet. Så ett ökat aktivt värvningsarbete vill jag att vi inleder. Frågorna att ta med sig in i arbetet är som sagt flera. En av dem rör SKKF:s inre liv och närmare bestämd regionindelningen, där Maria Sandström skulle vilja förändra region Nord.
– Genom att den är så geografiskt stor blir det ofta problem när vi ska bjuda in till årliga regionträffar. Det blir så kolossalt mycket folk och vi har inte lokaler för alla att ses i på en gång. Därför behöver vi få en lite annan indelning som gör att vi kan bjuda in på ett annat sätt.
– Nu efter pandemin bjöd vi in till träff i Arvidsjaur, och pang, sade det, så hade 140 anmält sig, säger hon.
– Jag tycker om att det kommer nytt, och gillar förändringar.
/Johan Lindstén
