Jan-Olof Aggedal är teologie doktor, kyrkoherde i Lomma och kontraktsprost i Bara kontrakt. Redan under gymnasiet och under de teologiska studierna lockades Jan Olof Aggedal av mötet med människor och uppgiften att bidra med livstolkning ur ett kristet perspektiv. Det var naturligt att söka sig mot inriktningen praktisk teologi och fördjupning i fråga om bland annat själavård och riter.
I sin första prästtjänst i Malmö fick han många möjligheter att ägna sig åt detta. I Malmö hade man då landets äldsta befolkning och därmed ett rekordartat antal begravningar. Under 10 år ledde Jan-Olof Aggedal 1 128 begravningsgudstjänster.
– Jag fick också som uppdrag av min kontraktsprost att starta samtalsgrupper för sörjande och därmed riktligt med tillfällen då jag kände att jag kunde göra nytta för människor.
– Samtidigt växte nyfikenheten på om jag kunde göra något bra vetenskapligt av de erfarenheter jag samlade på.
Postmodern förkunnelse
Aggedals avhandling för teologie doktorsexamen heter Griftetalet mellan trostolkning och livstydning. En pastoralteologisk studie. Begravningsgudstjänsten är för många en sällsynt kontakt med kyrkan för den som annars inte besöker den så ofta. Hans studie handlar om hur prästen i sitt griftetal ger trostolkningar på vilka åhörarna kan bygga sin förståelse av livet, eller mer allmänt uttrycktom den kristna förkunnelsens roll i ett postmodernt samhälle.
– Både min och andras forskning har bidragit till förståelse bland präster och inom Svenska kyrkan för hur människor tänker och känner kring de kyrkliga handlingarna. Det har bland annat haft betydelse för hur biskopsbrevet om begravningar utformats.
Både i sitt arbete och i forskningen verkade Jan-Olof Aggedal i gränssnittet mot Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, SKKF. 2007 blev han invald i SKKF:s styrelse på förslag av en valberedning som i honom funnit en person som relativt väl kände branschen utan att för den sakens skull varken vara anställd eller förtroendevald i verksamheten.
Metall och identifiering
– Min uppgift som präst i styrelsen är att värna att SKKF på alla sätt verkar för en god etik i begravningsverksamheten. Den uppgiften har förvisso alla ledamöter, men i mitt fall får man lov att säga att det är en bevakningsuppgift som faller ut av min roll som präst.
– En god etik måste gälla i hela verksamheten, såväl i krematoriet som på kyrkogården i alla möten med sörjande människor som uppstår. I allt ska det framgå att vi arbetar med en hög moral och med den enskilde människan i centrum.
Det gäller också, understryker Aggedal, att alla tros- och icke trosinriktningar ska mötas med samma respekt.
Ett konkret och aktuellt exempel på vad det handlar om finner han i ett etiskt riktigt omhändertagande av de metaller som blir över vid kremation.
– Det gäller, både med hänsyn till miljön och människan, att ta hand om metallerna och i möjligaste mån se till att de kan återvinnas.
– En annan mycket konkret fråga är hur vi kan upprätthålla en sådan kontroll i verksamheten att ingen avliden ska behöva försvinna i hanteringen. Det gäller att hitta ett system som fungerar lika över hela landet för id-märkning av både avlidna och kistor.
