Den 1 oktober 2023 blev Dennis Jansson ny vd för SKKF, och axlade därmed uppdraget att tillsammans med kansli och styrelse lotsa förbundet mot framtiden.
– Utbildningarna är som tidigare ett av förbundets viktigaste ben, tillsammans med att utveckla alla samarbeten i branschen, säger han.
Han är ingen nybörjare, Dennis Jansson. Med fem år i SKKF:s styrelse, och ett till stora delar helt arbetsliv inom Svenska kyrkans hank och stör, där begravningsverksamheten löpt som en röd tråd för denna 58-åring, finns det mycket erfarenhet att dra stor nytta av. För snart tre veckor sedan bytte han arbetsplats: från kontorsrummet i Falu pastorat till Sveavägen i Stockholm – förbundets kansli. Samma dag lämnade Jan Olov Andersson vd-posten efter många år, men han förblir aktiv inom Ignis.
Han har trivts bra under de sexton år som han har varit förvaltningschef, med ansvar för både fastigheterna och begravningsverksamheten i Falun; till sin hjälp har han haft en fastighetsingenjör, en kyrkogårdsföreståndare samt en föreståndare för krematoriet.
– Det har varit roliga år på många sätt, men det var ändå dags att passa på att göra något annat; det blir inte lättare att hitta något annat att göra ju äldre man blir, säger han, och så dök annonsen om vd för SKKF upp.
– Arbetsfältet inom begravningsverksamheten är både brett och intressant och det händer saker i den här världen hela tiden. SKKF:s bredd och kunskap ser jag verkligen fram emot att arbeta med. Att både utöka nätverket och lära sig hur andra sköter sitt krematorium eller kyrkogården, är andra delar som hägrar.
Allt började 1982 som ferieanställd på kyrkogården i hemstaden Sala. 1984 sökte han, och fick, en ledig tjänst. Sedan rullade det på som vaktmästare, innan han 1998–1999 fick chansen att genomföra ett projekt för miljödiplomering av pastoratet. Det gav blodad tand för att plugga vidare till civilekonom 2003. Ett jobb som kyrkokamrer norr om Uppsala gjorde honom till arbetsledare för vaktmästarna där. Lediga tjänster och val inom familjen förde honom sedan till det arbete han nu lämnar efter sexton år, för att alltså bli vd för SKKF.
– En viktig insikt som jag bär med mig in i min nya roll är erfarenheten av att det är två verksamheter som lever sida vid sida, församlingen och begravningsverksamheten. Det är inte alltid enkelt när två olika världar ska leva tillsammans, men där de ekonomiska förutsättningarna skiljer sig åt väldigt mycket. Dennis Jansson tror att den skärningspunkten kommer att bli tydligare och viktigare i takt med att intäkterna via medlemsavgifterna sjunker, samtidigt som det statliga uppdraget har en mycket tryggare ekonomi.
– En fråga man kan bära med sig för framtiden är vad som händer med kyrkorådets och begravningsombudets roller den dag färre än hälften av dem som bor i församlingen är medlemmar. Vad händer med legitimiteten och vad händer med ekonomin på sikt? Kan det förändra det statliga uppdraget?
– Nej, det tror jag inte. Men det är ingen bra situation där halva organisationen hela tiden kringskärs, medan den andra delen inte behöver skära ned, utan har sin ekonomi tryggad. Det drar isär organisationen på ett olyckligt sätt.
Det finns ingen färdig väg framåt för SKKF, som Dennis Jansson ser det. I stället är det ett ständigt lyssnande och övervägande hos styrelsen och kansliet.
– Att förbundet skulle sätta sig längst bak på vagnen och säga att så här har vi alltid gjort, det är fullkomligt uteslutet. Däremot är det närmast omöjligt att sia om vad som kommer att hända.
Vilket värde har en ökad samordning inom begravningsverksamheten?
– Det är väldigt svårt att säga. Men om man vänder på frågan och ser på vilka incitament som i dag finns för att arbeta mer effektivt, samordnat – att hålla igen – så är de få. Ingen av de parter som är involverade har någon egentlig anledning att säga att vi måste spara eller ha en tydligare analys i efterhand av vad och hur pengarna har använts.
– Då kommer vi tillbaka till frågan om vilken standard våra begravningsplatser ska hålla – vad är rimligt? Någonstans måste alla förvaltningar vara relativt lika i fråga om skötselnivåer, service och vad vi gör i övrigt.
Men står det i motsats till att ha en ökad samordning på vissa områden?
– Nej, inte alls – tvärtom. Ta en sådan fråga som att det numera är möjligt att skicka fakturor inomkyrkligt, utan att debitera moms.
Det öppnar ju för att kunna sänka sina kostnader, samtidigt som man ökar samordningen eller samarbetet för att utnyttja resurser och personalens särskilda kunskaper.
Det han tänker på är en dom som meddelades i Högsta förvaltningsdomstolen i februari 2021. Den gör att församlingar, samfälligheter och stift inte behöver betala moms på tjänster som köps internt inom samfundet. Därmed sjunker kostnaderna med 25 procent.
Ett område som ofta nämns är en ökad samordning av var krematorierna bör placeras och vilken kapacitet de kan ha. Är det ett fält för samordning?
– Det är naturligtvis rimligt, och det borde vara länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter som skulle ha den typen av samordnande uppdrag.
SKKF försöker föra frågan om samordning av den dyraste resursen, och genomförde bland annat utredningen av krematorieresurserna i Stockholmsområdet, den som har kommit att kallas för Stockholmsutredningen. Samtidigt har tidigare vd, Jan Olov Andersson, drivit att det är ett arbete som länsstyrelserna egentligen ska göra.
– Det är ett svagt system i sin nuvarande utformning. Det enda krav som krematoriehuvudmannen har på sig är att kremera de egna invånarna. I princip kan huvudmannen alltså säga upp de avtal man har för att kremera andra huvudmäns avlidna. Om man driver det till sin spets skulle bara de som bott i en krematoriehuvudmans område bli kremerade. Nu tar vissa ändå ansvaret att bygga och driva krematorier, samt sluta avtal med andra om att få köpa tjänsten. När avtal sägs upp flyttas frågan alltså omkring på ett olyckligt sätt. Och det händer nu i ökande omfattning, särskilt i Stockholmsområdet, säger han:
– Det behövs alltså en samordning så att alla huvudmän även i fortsättningen kan leva upp till begravningslagens ord. Det som Dennis Jansson är vd för beskriver han som en mycket välfungerande organisation med flera viktiga ben att stå på och verka inom.
– SKKF:s viktiga utbildningar stärker kompetensutvecklingen på alla plan, rikskonferenserna gör att kolleger kan träffas och både lära och knyta nya kontakter, och tidningen Kyrkogården är också en del av det som förbundet aktivt arbetar med. Den vidare riktningen framåt är – som jag redan har sagt – ett samarbete med kansli och styrelse.
Är det något av detta som du ändå vill lyfta fram som särskilt angeläget?
– Att arbeta fram och kunna erbjuda nya utbildningar är naturligtvis en sådan del som är fundamental, säger han, och tar som exempel de seminarier som tar sikte på kris- och beredskapsplanering som ett bra komplement till de mer traditionella utbildningarna.
– Det gäller att fortsätta att engagera bra utbildare i aktuella ämnen. Det är både en ny vd och ny styrelseordförande, nästan på en gång …
– Under mina fem år som ledamot av styrelsen har det fungerat väldigt bra med tidigare ordföranden, Kathrin Flossing. Av det lilla jag har träffat den nya ordföranden, Knut Weibull, så känns det spännande att få jobba tillsammans honom. Hur det samarbetet kommer att se ut, det vet vi inte ännu. Hans erfarenheter och goda kontaktvägar kommer vi att ha nytta av.
– Vi ska också arbeta för att göra SKKF mer känt i en lite bredare krets, både inom Svenska kyrkan och utanför.
Och apropå samarbeten: Dennis Jansson talar sig också varm för att de organiserade samarbeten som finns med branschaktörer, genom bland annat Samrådsgruppen Begravningsbranschen Träindustrin, SBT, Centrala Gravvårdskommittén, CGK, och Nordiska föreningen för kyrkogårdar och krematorier, NFKK, vårdas och utvecklas.
/Johan Lindstén
