Högsta förvaltningsdomstolen har i två avgöranden prövat hur kulturmiljölagens krav på tillstånd för att ändra en begravningsplats ska tillämpas. Läs domarna här.
I fallet med ansökan om att få ta bort gravstenar på tre kyrkogårdar i Tidaholm kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till att, efter många avvägningar, det är möjligt att ta bort gravstenar som inte är säkra. Viktigt att poängtera är att domstolen konstaterar att gravstenar som inte är kulturhistoriskt intressanta i sig kan utgöra en del av kyrkogårdens kulturhistoriska värde, men att i detta fall övervägde inte det allmännas intresse av bevarande den kostnad som uppkommer för att säkra stenarna.
I fallet med ädelcypresserna på Fjälkinge kyrkogård fann Högsta förvaltningsdomstolen, också efter många överväganden, att de inte fick avlägsnas. Med det undantag som redan givits, det vill säga om gravgrävning ska ske, men då ska återplantering ske.
